"En psykologutredning måste leda till åtgärder."
Med denna truism inleder Socialstyrelsens ”Psykologutredning i skolan” sin rekommendation av hur resultatet av den skolpsykologiska utredningen bör kommuniceras.
Här nämns att ”ett skriftligt utlåtande ... är slutresultatet av utredningen”. Utlåtandet är en ingång till utformningen av skolans åtgärdsplan för eleven.
Därefter nämns att ”den muntliga återgivningen av utredningens resultat” är en minst lika viktig aspekt som det skriftliga utlåtandet.
En mild kritik kan riktas mot denna prioriteringsordning även med förståelse för en offentlig institutions transparenskrav.
Jag anser att kommuniceringen till elevens vardagliga pedagogiska personer (klasslärare och specialpedagog) är den, utan tvekan, viktigaste prioriteringen.
Naturligtvis skall föräldrarna/eleven (beroende på elevens ålder) först få det psykologiska utredningsresultatet redovisat. Naturligtvis förutsätts att föräldrarnas samtycke skall föregå kommuniceringen till elevens dagliga lärare.
Men påverkansmöjligheterna, för lärarna och därmed för eleven att möta en acceptans och förståelse för sitt unika sätt att fungera i skolverksamheten, vid kommuniceringen är störst - enligt min mening - vid mötena (inte mötet) mellan klasslärare, specialpedagog och skolpsykolog.